Ja, är tillbaka efter att ha funderat över livets mening ett par veckor. Äh, vafan, jag är ju nån sorts jävla filosof så därför funderar jag alltid över livet och den där så kallade meningen. Vi ska ju förverkliga oss själva, vi moderna människor, och vägen till detta förlösande, förhärligade självförverkligande stavas egotripp. Lite upplysta blir vi gärna på vägen till detta fantastiska mål, och givetvis försitter vi inte möjligheten att "dela" med oss av denna nypåfunna visdom. Eftersom även jag tar plats på egotrippens läktare tänker jag dela med mig av en lärdom som på intet sätt är banbrytande, insparkande av dörrar eller på annat sätt sensationell. Möjligen sensationellt korkad, alltså inte lärdomen, men väl att jag befann mig i en så penibel situation. jag kom farande på den vintrigaste väg man kan tänka sig, i a f söder om polcirkeln säkerligen. Så där sju meter snö på sidorna, plus - minus en annan decimeter kanske. Bilen jag färdades i - en Volvo 745:a som ju alla vet är bakhjulsdriven och bakhjulsdrift är kanske kul om man vill sladda eller dränka den där sura grannkärringen i snö, men för att ta sig fram på vinterväg är den mindre bra, för att inte säga skitdålig. Men det gjorde jag, försökte alltså. Med sommardäck. Ja, ingen sport annars tänkte jag i ett Stig Blomkvistrelaterat anfall. Rallymannen. Och det gick - ja, det gick illa. Jag slutade vid sidan av vägen och tog mig till slut varken framåt eller bakåt, och blev sittande med dumstruten. Den passade riktigt bra, värmde på något vis, fick mig att känna mig hemma liksom. Resultatet blev en uppiggande nattpromenad på dryga milen, kändes som minst 57, i snö upp till hakan, och under promenaden upprepade jag ett mantra: Det är den jävla vinterns fel, det är den jävla vinterns fel... Jag gick så långt att jag anklagade mina föräldrar för att vara svenska så att jag sattes till världen i denna eländiga, nordliga utpost som vädergudarna helt har vänt ryggen. Jag fanimej fortfarande inte förlåtit dem, och jag är långsint, förbannat långsint.
God natt jordklotet och ni som bebor det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är baske mig inte kul att bebo jordklotet just nu så jag tolkar din Jack Killian-inspirerade slutfas som ett stort jäkla hån och en drypande sarkasm. Just nu har vi matchat datum och gradtal i Rengsjö dvs 13 minusgrader per 13 december. Det skall dock erkännas att kylan inte känns lika påtaglig inomhus som vid oväder men när man går ut och möts av decimeterlager med snö och bitande kyla så känns det som om emigreringstankarna tar fart. Så ha det bra där på din kant av jordklotet. Du råkar inte känna till ett ide någonstans?
http://marita-berggren.blogspot.com/
Här är min nya arkitekturblogg med många godbitar att längta till. Du kan väl vara lite bollplank här?
Skicka en kommentar