Tillbakagång

Ja, så sitter jag här igen och känner att politiken denna dag inte känns så angelägen. Inte idag, så jag lämnar den åt sidan åtminstone tills i morgon. Just nu tänker jag på förebilder, ni vet såna där som ska vara en form av rättesnöre, något att efterlikna, helt enkelt något bra. En förebild bör ju vara framgångsrik i någon bemärkelse; det är liksom en förutsättning, om inte annat för att bli känd utanför den närmaste sfären. Svenska hjältar som synts på tv har uppmärksammats för att de gjort bra saker t ex räddat liv. Det är bra förebilder.
Annars är förebilder för främst ungdomar kändisar som karvar sönder kropp och ansikte på grund av att deras själar redan tidigare fördärvats. De super, knarkar, vräker sig, beter sig som svin och ju svinigare beteendet är desto bättre. Sånt som ger stjärnstatus. Att vara oförskämd och förolämpa en medmänniska har blivit legio och till och med häftigt - med andra ord rätt. Att knulla i tv-rutan framför potentiella tittare är ännu bättre - vafan det säljer och förstärker stjärnstatusen. Så knulla på bara. Och skryt om dyra skönhetsbehandlingar. Klart en riktig kändis och stjärna ska lyfta sig. Annars är man ju lite bakom.
Och vad ser man på löpsedlarna? Jo: "Bli smal så sommarens baddräkt sitter snyggt", "Vi tipsar om de bästa raggningsreplikerna", "Lär dig gå på höga klackar, vi har råden". Ja, och jag kan gå på men det där räcker väl. Visst fan finns det aspekter med dagens samhälle som känns otroligt fördummande. Och ytliga.
Nej, nu orkar jag inte mer.

God natt jordklotet och ni som bebor det

Lisbeth Salander i höstmörkret

Tja, tankarna denna afton går till den alltför tidigt bortgångne Stieg Larsson och hans romanhjältinna Lisbeth Salander. Lisbeth är en in i helvete intelligent tjej, det måste man säga. Skyhögt IQ, säkert uppåt 300. Utan skolning är hon en riktig jäkel på datorer och knäcker vilka idiotsäkra koder som helst. Som sagt utan skolning är hon och därutöver saknar hon totalt social kompetens. Är egentligen en särling som varken kan eller vill interagera med människor, utom då via en dataskärm. Och det tyckte jag, vid läsningen av "Män som hatar kvinnor", att det fanns något sympatiskt och ärligt över. Men så kom jag till slutet och jag blev sittande, stirrande ut i tomma luften. Helt plötsligt kommer vår Lisbeth och glider in i designade klänningar i lyxmiljöer, spelande den världsvana rika kvinnan som helt naturligt rör sig mellan schweiziska banker. Nånstans fick jag inte ihop de två Lisbetharna. Om hon nu vore supergeniet som knäcker koder som FBI:s experter skulle gå bet på, om hon vore särlingen som inte har vett att föra ett normalt samtal med folk, hur fan kan hon bara så där spela den salongsfähiga kvinnan som blåser hela bankeuropa i stort sett? Tala om förvandlingsnummer. Nej, superhjältar gör deckare och thrillers ganska så ointressanta och ännu mindre spännande. Tyvärr.
Som sagt, tanken kom eftersom jag läste om filmen som ska upp på biograferna nästa år, tror jag. Noomi Rapace spelar superLisbeth. Undrar om hon kommar att ha blå sparkdräkt i filmen.
Det var kvällens fundering.
Förresten, oppositionen är kritisk till gamle, polaren L-G:s lön. Låter väl bra, men frågan som infinner sig i givakt hos de klentrogna, och dit hör jag, är om sossar m fl tycker att det har gått för långt med löner eller om de är ute efter att ta politiska poäng

God natt jordklotet och ni som bebor det

Postens VD är en sjutusan till karl !!!!!!

Lars-Göran Nordström, så heter han, den som måste vara så in i helvete duktig, kompetent, kunnig, intelligent. Rena rama, jävla övermänniskan om ni frågar mig. Förresten ska jag säga hej på er innan jag fortsätter. 900 000 kronor i månaden är inte illa i ett land som likt alla andra länder befinner sig i kris. Lite garnering på tårtan är 1,5 miljoner om året i diverse styrelsearvoden bl a från Nordea som dessutom betalar en pension på 5 mille om året. Jag vill bli vän med L-G (ni ser jag över redan på en familjär ton som en variant på "oss polare emellan) så han kan tala om för en stackars dum liten sate hur man blir värd, i runda slängar, 36 normala månadslöner. Då räknar jag bort lite bonusar och skit, det kan ju vara sak samma. Kaffepengar när man går omkring med guldbyxor. Allt detta är sanktionerat av staten. Är inte det underbart?!! Det är i sin förlängning alltså okejat av mig och dig som läser det här. Jag kan aldrig någonsin komma ihåg att jag samtyckt till att skattepengar ska gå till plundring av allmänna medel. För det är vad detta handlar om: lycksökeri och stöld under falsk flagg. Ett beteende lika bedrägligt som att skjuta skarpt med kanoner trots att man seglar med vit flagg.
Men ändå, det är imponerande att våga pissa på vanligt folk när bonusar och dess synonymer debatteras så flitigt. Riktigt modigt. Så därför vill jag bli polare med L-G för att lära mig hur man tar sig in i skamlöshetens finrum. Jag har hört att det blivit trångt därinne på sistone.

God natt jordklotet och ni som bebor det

Ordakrobatik

Jag sitter något tillbakalutad med ett svårmodets konstaterande retande någonstans i ryggraden. Ni vet, den där kliande känslan, den där irriterande ilningen som inte går att nå men som finns där som en påminnelse om att man som människa inte är perfekt. Den här lilla retningen har uppstått ur den villfarelse som ljuger oss svenskar i ansiktet att vårt kära modersmål är fattigt. Fattigdomen må fortfarande sägas vara gällande när kärleksteman med intilliggande intima känslobeskrivningar målas upp på den så kallade tapeten, ni vet den som allt någon gång är på. Dock är rikedomen stor när samhällets övre skikts roffarmentalitet parafraseras. Det sista ordet är fint, eller hur? Mitt sätt att stila sig och jag kunde ha sagt: ge en förskönande omskrivning. För är det inte det allt handlar om idag för människor som sitter i en maktposition i samhället? Verkligheten måste kläs i skonsam skrud, inte för att den vanliga människan inte klarar av sanningen utan för att verkligheten sådan den ter sig är ogynnsam för olika makthavare. Roffarmentalitetens buffel och båg har många synonymer. Det började med fallskärmar, fortsatte med traktamenten. Vanligt folk klagade allteftersom journalister grävde fram rötan. Vad hände? Ja, i stället fick vi bonusar och pensioner. Och detta fortgår. Inte ens den värsta finansiella krisen i mannaminne får bankerna att backa från bonusarna. Ja, Handelsbanken kallar det för pensioner, men visst ja, det var en av synonymerna. Men uppfinningsrikedomen kan vi väl inte klaga på, eller hur?