Wanja Lundby-Wedin är antagligen en idiotisk lögnerska förklädd till mes

Wanja Lundby-Wedin slår ett gigantiskt slag för jämställdheten i vårt avlånga Sverige. Hon har insett att könskvoteringen bland förljugna skithögar i den s k makteliten gått alldeles för långsamt. Alltså måste något göras å det snaraste åt detta. Så vår höge LO-ordförande sätter sig i AMF-styrelsen och medverkar till att godkänna Elmehagens löner och pensioner och fan själv. Problemet för lilla Wanja är bara att hon skaffar sig ett alldeles för dåligt alibi, i höga politiska kretsar brukar man prata om deniability vilket innebär att en händelse och orsaken till denna är okända för en hög politiker trots att han kan ligga bakom dem genom mer eller mindre vagt uttalade önskemål (läs krav). Wanja säger bara att hon inget visste trots att uppgifterna kan plockas fram på nolltid av vilken lallare som helst. Inte mycket till alibi.

Och inte har hon väl framstått som en hjälte tidigare heller under sin gärning som högste LO-bas. Senaste förhandlingen med arbetsgivarna var ett rejält debakel. Jag tror att Wanja och gänget lyckades med komma under medlarbudet. Bra jobbat.

Men jag tycker att det är skönt att det inte bara är män bland skithögarna (är själv man). Nu har Wanja försett mig med moteld när alla kvinnor jag känner, kommer och kastar den skiten i mitt ansikte. Tack Wanja! Och tack Falkengren även om du fegade ur en aning! Ni har ju visat att även kvinnor faller offer för samma girighet som de manliga skithögarna. Kanske är det något universellt över girigheten. Den slår blint och kan drabba alla.

Jag vet - män och kvinnor är trots allt inte så olika.

Länge leve republiken!

En figur i Moliéres tankevärld

Nog känner jag mig som en misantrop. Hatar varenda jävel jag ser. Vill inte ens gå ut för då kan det hända att jag ser nån, och det vill jag ju inte eftersom jag hatar dem. Det sa jag ju.
Men vår lilla kronprinsessa ska ju gifta sig, och då måste vi ju vara glada och känna slottsfolkets lycka föras över till våra vinterfrusna stackars plågade kroppar. Jiippiii, kronprinsessbröllop. Dags att damma av den lilla miniflaggan så att jag kan stå efter gatan där de passerar och vifta med den som en jävla fåne. Jag kommer att stå där i med en miljon andra losers utan en tanke på den självförnedring jag är med om. Förmodligen har jag varit med om att bekosta eländet också. Nä, jag tror jag använder miniflaggan för att torka baken med i stället. Inte för att häda, jag är ju för fan svensk.

Jag säger bara: Republik åt folket