Tillbakagång

Ja, så sitter jag här igen och känner att politiken denna dag inte känns så angelägen. Inte idag, så jag lämnar den åt sidan åtminstone tills i morgon. Just nu tänker jag på förebilder, ni vet såna där som ska vara en form av rättesnöre, något att efterlikna, helt enkelt något bra. En förebild bör ju vara framgångsrik i någon bemärkelse; det är liksom en förutsättning, om inte annat för att bli känd utanför den närmaste sfären. Svenska hjältar som synts på tv har uppmärksammats för att de gjort bra saker t ex räddat liv. Det är bra förebilder.
Annars är förebilder för främst ungdomar kändisar som karvar sönder kropp och ansikte på grund av att deras själar redan tidigare fördärvats. De super, knarkar, vräker sig, beter sig som svin och ju svinigare beteendet är desto bättre. Sånt som ger stjärnstatus. Att vara oförskämd och förolämpa en medmänniska har blivit legio och till och med häftigt - med andra ord rätt. Att knulla i tv-rutan framför potentiella tittare är ännu bättre - vafan det säljer och förstärker stjärnstatusen. Så knulla på bara. Och skryt om dyra skönhetsbehandlingar. Klart en riktig kändis och stjärna ska lyfta sig. Annars är man ju lite bakom.
Och vad ser man på löpsedlarna? Jo: "Bli smal så sommarens baddräkt sitter snyggt", "Vi tipsar om de bästa raggningsreplikerna", "Lär dig gå på höga klackar, vi har råden". Ja, och jag kan gå på men det där räcker väl. Visst fan finns det aspekter med dagens samhälle som känns otroligt fördummande. Och ytliga.
Nej, nu orkar jag inte mer.

God natt jordklotet och ni som bebor det