Bloggvirke och normalitet

Bloggen hatar mig. Jag har vänt ryggen åt den så länge. Om jag kunnat hade jag vänt ryggen åt mig själv. Men, ljusning, ljusning.

Efter alla väderhelveten, alla jävla jobb, all frustration sitter jag nu här igen. jag läser och ser att jag låter som ett psykfall, och kanske är man det. En undran över vad det normala består i slingrar sig som en hullingförsedd orm runt nacken. Man kan inte vara normal in absurdum för då blir man: 1. tråkig 2. onormalt normal.
Med andra ord ska man var lagom normal. Vilket underbart uttryck. Så otroligt sammanfattande om svenskheten, "lagom normal". Jag menar, den som driver normaliteten till sin yttersta gräns har kanske en vision, en tes om att denna livföring är något bra, t o m för världen.

Den lagom normale bryter mot vissa regler som det är riskfritt att invända mot. M a o skulle alla göra det, utom den onormalt normale, eventuellt.

Och på det här lagom-normal-viset är herr och fru Svensson, svennarnas svennar. För stunden trängs de, lagom arbetslösa som de är eller lagom semestrande, vid köttdiskarna för att inhandla något till kvällens grillparty. Lagom lätt att tillaga, lagom rolig umgängesform med de perfekt lagom normala grannarna och vännerna. Och alldeles förbannat lagom tråkigt.

Människor tar livet av sig varje år, varje dag för att de har så förbannat tråkigt. Riktigt lagom normalt tråkigt. Varför inte dö? tänker de. Ja, varför inte. När samhället och livet i det blir ett enda gallerlöst fängelse där tristessen i jakten på att efterlikna grannarna och alla andra själlösa människor på gatorna långsamt dödar kreativitetens barnsliga men lustfyllda frö som finns hos alla i begynnelsen. De enda som finns kvar när den meningslösa statusjakten är över, är en tillintetgörande tomhet i vilken en fråga ekar mellan det innehållslösa sklaets väggar: "Var detta allt?"

Bloggvirke är mitt eget lilla ord. Här hoppas jag att ingen annan har kommit på det. Det är ändå mitt eftersom jag inte har sett det användas av någon annan. Schulman, Zytomierska, Gynning och alla andra superbloggare är välkomna att låna det. För fan, det är bara att göra det. Men för att ge en etymologisk bakgrund till ordet bloggvirke måste jag ge mig in i alkoholens domäner. Alla, i alla fall de flesta av oss, har supit i sin ungdom, och när jag var små (höhö) var det populärt att grogga. Renat eller vodka eller hemkört var basen i det som drickas skulle. Cola, fanta, sprite, 7up mm utgjorde det som skulle göra starkvarorna drickbara eller åtminstone lättare att dricka. Fyllan var ju det primära. Mycket passande fick dessa varor benämningen groggvirke, d v s något man gjorde grogg av tillsammans med sprit. Bloggvirke är därför ett råämne att skriva om på bloggen. Simsalabim, svenskan har fått ett nytt ord.

Länge leve republiken! Kalasjnikov soldater