Depressionen har slagit fullständig knock på mig. Sängen har dragit i mig värre än en utsvulten kvinna (Utsvulten hihi, ni vet hur). Och en sådan säng reser man sig inte upp ifrån och bara lämnar. Det har däremot tankarna gjort mot mig. Lämnat mig. De har tröttnat på min oförmåga och letat sig andra banor att cirkulera runt, runt i.
Men så börjar jag så sakteliga vakna. USA har fått ny president, Christine Schürrer har samma missflyt i hovrätten och melodifestivalen 2009 har inletts. Men utanför fönstret är det jävligt vitt och kallt, och jag tänker, att med en vinterjävel som den här borde vi i vårt avlånga, gudsförgätna land drabbas av mer växthuseffekt än hittills. Och gärna på en gång så att den förbannade snön rinner bort och ner i kloakerna. Där hör den hemma. Då kan man stå och lipa att alla töntiga skoteråkare och skididioter i löjliga kläder.
Avbrottet skall inte bli så långt till nästa gång. Jag samlar mig.
God natt jordkotet och ni som bebor det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Välkommen tillbaka in i bloggvärlden och jag tackar för skarpsinnig kommentar om 1800-talets arkitektur, denna motsägelsefulla och sökande period i svensk arkitektur. Sökandet efter rena former slogs likt Hegels dialektik mot det överdekorerade. Tyvärr fick vi knappast något bättre, i mina ögon. Den massproducerade funktionalism som följde i Sven Markelius, A G Asplunds och övriga pionjärers spår är snarare en inverterad dialektik. Motsatser som avveckas till något sämre...
Skicka en kommentar